Slapp undan operation med blotta förskräckelsen! Det satte igång av sig själv vid 22:30-tiden på kvällen innan. Dock var jag tvungen att gå igenom alla procedurer förutom själva nersövningen och skrapningen. Totalt korkade rutiner!
Efteråt körde jag Magnus till tåget. Jag åkte hem och toksomnade på soffan. All spänning tog ut sin rätt. På kvällen åkte jag och hämtade våra kära barn!
Nu ser jag ljust på framtiden igen, även om jag får små återfall i sorgen lite då och då.
Kram!
Om mindre än 12 timmar är jag på Östra avd. 312. Jag kommer be om att få ett ultraljud innan för att se om jag behöver skrapas. Tydligen skall det gå fort, 10-15 minuter. Hoppas kunna åka hem vid lunch.
Kram!
Nu är det dags för återbesök på gynakuten. Känns som att utgången är given. Blir nog tyvärr ytterligare minst ett besök. Håller tummarna för att jag skall slippa!
Var här 30 minuter innan jag skulle så jag hoppas jag är först i kö!
Kram!
Nu är det lite mer än tre dagar som gått sedan vi fick beskedet. För varje dag som går blir det lite lättare, även om jag kan brista i gråt när som helst.
I onsdag var Cytotec-dagen. Jag hade förberett mig på den hemska smärta som det brukar innebära, men jag fick bara som mensvärk. Tror inte att Cytotecen bet på mig. Återstår att se på återbesöket nästa onsdag. Om det nu skulle vara så lyckligt att allt kommit ut så kom jag ofattbart lindrigt undan så därför vågar jag inte tro på det.
Vi har i allafall berättat för de flesta som visste och det är INTE lätt kan jag säga. Som ett slag i magen för varje gång man säger det högt.
Nu blickar vi framåt! Igår tog jag en öl till maten. Ikväll blir det nog ostbricka och till helgen måla klart trappan 
Kram!
Nu har jag sovit några timmar och känner mig helt klart bättre. Är på väg till jobbet. Ögonen är helt igensvullna, men tror inte det märks så mycket när jag har glasögonen på.
Imorgon och på torsdag skall jag vara hemma från jobbet.
Satt på akuten till 23:30 igår så ikväll blir det tidigt i säng.
Kram!
Var idag och skulle göra KUB. Märkte i samma sekund han satte UL-grejen på min mage att något var väldigt fel. Fostret i magen hade dött för ca 4 veckor sedan. Kan fortfarande inte förstå. Känns som en mardröm.
Fick en remiss till gynakuten och där sitter vi fortfarande. Kommer få tabletter som skall framkalla en abort eftersom min kropp inte självmant stött ut det.
Känner en sådan sorg! Går bra så länge jag inte tänker på det, men minsta tanke så rullar tårarna.
Hoppas bli klara snart så jag kan komma hem och krama barnen!
Kram
Nu har vi då alltså passerat den ”magiska” gränsen på 12 fullgångna veckor. Ändå kan jag inte direkt koppla av eftersom det är dags för KUB imorgon. Enligt blodprovet borde jag inte vara i 12+1 som jag enligt uträkningar är idag.
Jag mår förövrigt bra, men har väldigt svårt för lagad mat så det blir mest mackor, frukt och grönsaker. Dricker lite kaffe nu igen. Känner inget sug som jag normalt gör, men det funkar att dricka.
Igår kväll kom första tecknet i ryggen. Hade legat i soffan och kollat på film och när jag reste mig så låste ryggen sig de första stegen. Länns så väl igen, men tror inte att det kommit riktigt så här tidigt innan.
Barnen pratar ofta om bebisen i magen. De vill klappa och pussa. Så mysigt att de nu är så stora att de förstår Ser fram emot våren och sommaren. Det kommer bli underbart!
Idag tänkte jag ge mig ut och shoppa lite lösa kläder. Det börjar behövas för att dölja på jobbat.
Kram!
Till skillnad från de tidigare gångerna bestämde vi oss för att göra KUB-test. Tog blodprovet förra veckan och igår blev jag uppringd av MVC. Det ena hormonet PAPP-A hade varit för lågt och provet måste tas om. De försöker säga att provet bara togs lite för tidigt, men jag har svårt att tro det. Vet ju exakt den här gången. Eller trodde mig i alla fall mig veta det.
Har nu suttit och läst sida upp och sida ner med inlägg från gravida som haft lågt värde därför känner jag mig mer och mer inställd att få ett ”dåligt” värde på måndag då vi gör UL. Vet inte riktigt hur jag kommer reagera, men om jag får ett värde över tex 1:1000 så kommer jag nog gå och oroa mig resten av graviditeten även om det är vid risk högre än 1:200 som man gör FVP. Får jag över 1:200 kommer jag vilja göra FVP även om jag så gärna hade sluppit.
Är i en sits jag gärna sluppit. Det är långt till sommaren…
Kram
