Liten blogg om liten bulle

Sist jag skrev var jag i vecka 34 och nu är det helt plötsligt bara 10 dagar kvar. Vet faktiskt inte varför det inte blivit av att jag skrivit. Men för att sammanfatta de senaste veckorna så har de bara sprungit iväg. Vi har förberett en hel del här hemma. Endast skötbord som saknas och det ska sambon och svärfar fixa.

Just nu så mår jag väldigt bra och känner mig väldigt pigg. Får ju ont i ryggen om jag anstränger mig, men det tror jag bara är nyttigt för annars hade jag nog hållt igång konstant för just nu är jag väldigt rastlös och vill ordna och oranisera ALLT. Jag har gått upp ca 15 kilo vilket känns väldigt bra. Inte alls lika tungt som sist. Har fått lite utbrott här hemma…troligen beror det väl på någon hormonrubbning så här i slutet.

Imorgon fyller vår lille Mel 2 år! Ska bli så roligt att se hur han reagerar på paket, ballonger och allt som hör till

Ska försöka att skriva snart igen!

Kram

Idag är då första dagen som jag inte har knappen knäppt i mina jeans. Helt skumt. Inte lätt att försöka dölja magen nu, speciellt inte på eftermiddagarna då den svullnar upp till enorm storlek.

I lördags var det ju dags att berätta för föräldrarna och lillasystern.  Vi tog på Melvin hans ”Jag ska bli storebror” t-shirt och åkte för att fira mammas födelsedag. Det tog ett tag innan avslöjandet skedde eftersom Melvin hade feber och sov största delen av kvällen. Självklart blev alla glada, men absolut inte lika förånade som första gången. Känns i alla fall skönt att ha berättat.

Jag mår inte illa lika ofta nu, men jag är fortfarande supertrött, hela tiden.

Kram! Carro 

Jag mår illa i princip hela tiden idag och det känns som om jag vill äta konstant. Det är inte lätt att koncentrera sig på jobbet när man sitter och mår illa. Är otroligt svullen om magen också, så nu är tajta kläder ganska uteslutet på jobbet. Ska nog börja att ta lite magkort nu till helgen kanske.

Annars så fortsätter dagarna och kvällarna som de gjort de senaste veckorna. Jag har ganska mycket att göra på dagarna och även på kvällarna, men när jag väl sätter/lägger mig i soffan så somnar jag genast. Går liksom inte att göra något åt det. Tur att vi köpt sådan skön soffa

Idag gick jag in i vecka sju, enligt mina egna beräkningar, men gissar att jag kanske har fel på +-2-3 dagar. Tror nog att vi kanske kommer berätta för min familj på mammas födelsedag, är då i vecka 10 och det var då vi berättade om lillbullen Melvin.

Var förresten hos MVC i tisdags för det där första besöket angående kost osv. Jag blev mottagen av en barnmorskestudent som förde min journal. Hon frågade om jag rökte/drack/tog droger osv. Fick inskrivningstid i vecka 11, lite sent, men det passade mig bäst då eftersom jag kunde få en tid redan klockan 07:15. Min riktiga barnmorska verkar väldigt trevlig. Hon heter Lena-Maria tror jag. Eftersom min första barnmorska hette Anna-Maria kommer jag nog tveklöst att blanda ihop dessa namn.

Igår var jag och Melvin hemma hos Cissi och hennes 4-veckor gamla Fride. Sååå liten han var. Helt omöjligt att minnas att Melvin var så där liten. Går bara inte att förstå. Melvin levde tyvärr rövare så besöket blev långvarigt. Jag kände att vi var tvungna att gå innan han hade sönder något. Kanske berodde det på besöket hos mormor under dagen. Brukar ju bli en hel del socker där borta i Bohus.

Har försökt få tag på min HR-ansvarig idag för att tala om att jag tänkt gå ner till 80% men hon verkar inte riktigt vilja höra av sig till mig. Får nog göra ett nytt försök att få tag på henne. [ringer]….Nepp, då blev man borttryckt igen. Tur att man inte behöver ta det personligt eftersom jag ringer genom växeln så ser hon inte att det är jag som ringer.

Kram Carro

Jag får såna där riktiga frosseri-attacker ibland så jag nästan blir rädd för mig själv. Speciellt på kvällen eller morgonen. Igår kväll när jag kom hem från Carro och Ronnie var jag vrålhungrig, samtidigt som jag mådde lite illa. Logiskt va? Jag smällde i mig 4!! mackor och 1 knäckebrödskiva och det var inte så att jag blev mätt utan var nästan på väg att ta en knäckemacka till men lyckades hejda mig och gick och la mig istället.  Idag, eftersom det är fredag, så bjöds det på frukost på jobbet. 2 hela frallor och ett plommon har redan slunkit ner och klockan är knappt 10.

När vi var hemma hos C & R igår så satt vi och kollade på en massa gamla kort, och hittade då en hel del från när jag var gravid med Melle. När jag ser bilderna på mina stackars fötter så kan jag ju inte låta bli att fundera på vad jag gett mig in på. Fötterna var så fylla med vatten att de inte gick att känna igen. Såg nästan mer ut som en elefantfot. Helt groteskt. Som tur är så kommer jag ju att vara höggravid mitt i vintern så det är ju inte så att jag måste flasha mina fötter i ett par flip-flops precis.

Nu har magontet släppt en hel del och illamåendet kommer oftast när jag inte ätit på ett litet tag. Nu när dagarna flyter på så är det nästan så att jag behöver påminna mig själv om att jag faktiskt har en liten pärla i magen. I måndags (tror jag det var) så ringde jag MVC och fick en tid redan nu på tisdag, den 22:a april. Tyckter det är väldigt tidigt, men jag klagar absolut inte!! Känns väldigt roligt att få träffa min nya barnmorska. Tror nog att det här första mötet bara är ett litet hälsomöte. Skulle gissa på att den officiella inskrivningen kommer om några veckor.

Som förra gången så vill jag ju inget annat hellre än att ropa ut att Melvin skall få ett syskon, men samtidigt är det lite roligt att vara ganska ensam om att veta om vår hemlighet.

Något som är extremt tråkigt är att jag inte kan vara med på fotbollen längre. Jag skulle kunna vara med och göra vissa övningar, men då kan jag ju inte dölja det för dem längre. Så just nu försöker jag komma på så många bra anledningar till att inte dyka upp som möjligt. Ska bli skönt när jag kan tala om för dem varför jag uteblivit på både matcher och träningar.

Kram Carro 

…att det var förra gången. SItter här på jobbet och mår illa och har värk i magen. Har märkt att illamåendet nog är värst på eftermiddagen/kvällen. Kanske beror det på att jag hinner bli lite hungrig. Imorse satt jag och läste på bussen och vid Järntorget sköljde en otroligt illamåendekänsla över mig. Så där så att jag riktigt rös för jag trodde att jag skulle behöva spy i bussen. Tror nog att jag behöver börja äta frukost innan jag åker till jobbet och inte äta den när jag kommit fram.

Vet faktiskt inte vilken vecka jag är i nu, men jag skulle tippa att jag är i vecka 5. Har försökt räkna lite på det, men alla ställen jag hittat på nätet räknar olika verkar det som. BF-datum jag fått fram sträcker sig allt från 14:e till 20:e december.

Just det ja, jag har ju bara tagit ett enda test den här gången, vilket gör mig otroligt osäker på att jag verkligen är gravid och inte bara inbillar mig. Förra gången tog jag nog 3, eller om det kanske tom var 5 stycken. Kanske ska man ta och köpa ett till, eller så kanske jag borde lite på fotot som är i kameran där testet tydligt visar att det står: Gravid. Läste om en tjej som var lite mer testgalning än vad jag är. Hon har tagit 26!!! test nu, och alla visar hon är gravid. Det är konstigt, men den här ovissheten man lever med de första 10-15 veckorna får en att göra konstiga saker.

Vet inte om jag nämnt det förut, men där här gången känns det verkligen som om jag har en tjej i magen. Det som känns absolut bäst är att jag verkligen inte bryr mig om det blir en kille eller tjej. Och det är helt ärligt jag kan säga detta. Innan jag fick Melvin så ville jag alltid få en flicka, men nu när jag vet hur underbara killar kan vara så skulle jag bli otroligt glad för en liten kille till, eller en liten tjej

Nu ska jag ta bussen hem! Ska åka till Carro och Ronnie senare, men får nog ta en macka eller nåt innan jag åker dit.

Kram

Lång tid har passerat sedan jag sist skrev här. Vår lilla bulle har nu hunnit bli 16 månader och är en underbart lättsam liten gosse. Han skrattar mest hela dagarna, under förutsättning att han inte stöter på för många motgångar.

De senaste veckorna har jag mått lite si sådär. Blivit jätteyr när jag ställt mig upp för hastigt, blir anfådd av minsta rörelse och så har jag mått illa. Eftersom vi planerat att skaffa ett till barn så tyckte jag att det var dags att köpa ett graviditets-test. Eftersom jag inte gillar att tolka analoga saker, så köpte jag ett CB-digital.

I söndags vaknade jag och ville testa direkt på morgonen. Och fy va nervöst det var. Vi var allihop i badrummet, jag, Magnus och Melvin. Det tog inte många sekunder innan det visa ordet: Gravid. Jag började skaka och kände samma känsla som jag kände när jag testade positivt med Melvin. Visst, planeringen var väl inte så där jättebra med tanke på att BF är beräknat till 18 december, men det är en otroligt efterlängtad liten krabat i magen.

Dagarna har verkligen sniglat sig framåt sedan jag fick veta. Eftersom jag testade på BIM -4 (ska inte ha mens förrän på torsdag) så är graviditeten precis i början. Igår och idag har jag haft mycket molvärk i magen och visst blir man nervös. Som tur är så finns ju Google och det är lätt att hitta information som säger att molvärk, mensvärk är väldigt vanligt i början. Mår illa gör jag lite titt som tätt också.

Nu har jag ju precis suttit och läst igenom vad jag skrivit om min förra graviditet och visst låter det jobbigt. Jag som annars har haft intrycket av att min graviditet var hyffsat enkel och krämpfri. Men när jag läser om min vattenfyllda kropp så blir det allt nästan lite ångest.

Snart dags för en god lunch!

Kram

Nu är dagen som vi haft som mål äntligen här, den 22:a november. Än så länge så är det inte så mycket som har hänt. Lillbullen lever fortfarande loppan i magen, as we speek.

Idag har vi varit och hämtat den nya bilen. Usch va nervös man är att något ska hända den nu. Jag vet att det bara är en materiell sak, men det känns ändå i hjärtat när den får första bucklan av att någon backar in i den (för jag vet att det bara är frågan om när).

Eftersom bilen är här så får gärna lillbullen titta ut när som helst

Imorgon antar jag att det kommer ringa ganska mycket hit. Vet inte riktigt om jag kommer orka prata med alla som bara vill höra: Känner du nåt? Kommer det inte nån bebis snart?

Vi är precis hemkomna från den nya Filmstaden som öppnade i lördags. Jag, Magnus, Angelica och Viktor var och kollade på Borat. Den var helt ok och faktiskt bättre än vad jag trott.

Nu ska jag ta mig ett äpple och sätta mig i soffan.

Natti! Kram!

Carro

Idag jobbar jag min sista dag på länge!

Har sovit ganska kasst idag faktiskt. Vaknade redan vid 2-snåret för att gå på toa. Vaknade igen vid 4-tiden. Vid 05:50 vaknade jag av att det gjorde så ont i mitt bäcken att jag inte kunde ligga på någon sida. Fick försöka ligga på rygg med magen lätt vriden åt ett håll. Jag slumrade till precis när nyheterna satte igång och vaknade inte förrän 07:10. Jag hade försovit mig! Ingen större fara egentligen. Har fått gjort allt jag skulle på jobbet idag och jag blev ju bara 20 minuter sen.

Carro och Anna kom över igår och självklart blev det en massa bebissnack. Hoppas att de inte tröttnar på mig, men av någon anledning så kommer vi alltid in på det spåret. Jag får skärpa mig! Carro ville att jag skulle göra ”ring-testet” så vi skulle se om det är en liten kille eller tjej i magen min. Tyvärr fick vi inget resultat

Mina fötter och ben är väldigt svullna nu. Det gör ont! Att ta på sig stödstrumporna på morgonen är fruktansvärt hemskt och smärtfyllt. Känns som om man varit på ett träningspass efteråt. Jag känner också att mitt ansikte svullnat upp den senaste veckan. Ögonen är ännu mindre än vad de brukar.

Var hos BM i onsdags och hade följande värden i vecka 37+6:

Hb: 125

Blodtryck: 130/70

Hjärtljud: 148 slag/min i genomsnitt

Socker: 5,1 (trots att jag nyss ätit frukost)

SF: 35,5

Bebisens läge: H, Fixerat

Hon trodde att det kunde röra sig om en bebis på ca 3800 gram. Hua, låter stort tycker jag :-O Får hoppas att jag har mycket fostervatten och att bebben är lagom stor!

Kram! Carro

…och det är väl tur det! Jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle bli trött på att vara gravid, men nu är det riktigt kämpigt. Lite kanske det bror på är ju att jag sitter på jobbet denna vecka, vilket jag egentligen inte hade räknat med. Men å andra sidan så är det nog bra för då har jag inte så mycket tid att bara sitta och tycka synd om mig själv.

Jag känner absolut inte av någonting som skulle tyda på att det snart är på G. Antar att jag bör vara glad så länge jag slipper ha ont i magen osv. På onsdag är det dags för besök hos mvs igen. Hoppas verkligen att lill-bullen ”ramlat” ner och fixerat sig. Det skulle vara så skönt att slippa att fundera på det. Jag har ju känt av små knivhugg/ilningar där nere, som tydligen ska innebära att huvudet kommer åt en massa nerver.

I helgen har jag packat ner det mesta i BB-väskan. Köpte faktiskt ett par ljusgröna byxor och 5 par strumpor i fredag. Nu känns det som om vi är ganska förberedda. Eller ja, förberedd vet jag nog inte om jag kan kalla det själv, men jag vet inget mer jag kan göra innan bebbens ankomst nu i alla fall.

Nu ska jag på möte, men jag är så trött att det känns som om ögonen ska falla ihop när som helst.

Kram! Carro